Bild: Emmanuel Orduna
utbildning.se har intervjuat Pink Programmings Alice Larsson. Alice berättar om sitt uppdrag som verksamhetsledare och om organisationen i övrigt. Vi hann också med att prata lite om framtiden och hur Pink Programming jobbar för att hjälpa kvinnor närma sig programmeringsyrket.
Programmering blir allt hetare och framtiden utlovar att den svenska arbetsmarknaden kommer behöva cirka 70 000 utvecklare inom de närmsta åren. En utveckling som kommer behöva gå i rasande fart. Ett sätt att möta behovet är genom att få fler kvinnor intresserade av branschen. Pink Programming är en ideell organisation vars syfte är att bryta upp branschen och göra det lättare för kvinnor att närma sig programmerings- och IT-yrken.
utbildning.se har lyckats fånga en stund av verksamhetsledaren för Pink Programming, Alice Larsson, för en spännande intervju om IT-branschen, Pink Programming och framtiden. Stort tack till Pink Programming och den skarpa Alice för en trevlig intervju.
Hur började Pink Programming, vart kom idéen ifrån?
–Idéen är sprungen ur att det inte fanns så många kvinnliga utvecklare som jobbade som programmerare. Det var ur frustrationen som de tre grundarna kände över att inte känna till några andra kvinnliga utvecklare.
Alice berättar att grundarna Vanja Tufvesson, Tone Pedersen och Vibeke Tengroth tillsammans beslutade sig för att se efter om det fanns ett större intresse. Det tog formen av ett sommarläger som varade i en vecka, sommaren 2015. De annonserade på anslagstavlor och andra öppna forum på nätet. Resultatet blev rungande positivt med ett fullbokat läger och en lång väntelista. De kände snabbt att detta intresse var något som de behövde ta vara på!
Så det startade egentligen som en engångsföreteelse?
–Ja, eftersom det blev ett så stort gensvar så kände dem att då måste vi fortsätta jobba med det här.
Finns det någon historia bakom namnet: Pink Programming?
–Det är samma sak där. Det behövdes ett namn inför det första lägret. De satt och spånade och kom fram till Pink Programming som de tyckte var ganska ’catchy’.
Finns det kritik kring det namnet?
–Visst, man kan ha sina åsikter om man tycker att rosa är något som är könskodat. Men det viktiga är vad organisationen står för och vad den gör. Vi vill att det ska vara mer pink i IT-världen.
Vem är du Alice, och vad är din bakgrund inom programmering?
–Jag är 29 år, bor i Malmö och är faktiskt inte en tjej som har utbildning inom IT och teknik.
Inte?
–Nej, utan jag har studerat det man kanske slarvigt kallar ’mjuka värden’. Mänskliga språk och kommunikationsvetenskap. Tidigare jobbade jag inom startup-scenen i Malmö-, Lundområdet. Jag kom in i somras som den första anställda i organisationen.
Vidare berättar Alice om att även om hon utgår ifrån Malmö så jobbar hon med organisationen över hela Sverige.
Är det kul, trivs du?
–Ja, det är superkul och jag trivs jättebra! Jag har inte ångrat en sekund att jag gav mig in i det här.
Även om hon medger att det finns många utmaningar. Däribland att inte ha några direkta kollegor i arbetet som ligger bakom att samordna ca 100 volontärer spridda utöver landet.
–Jag är den enda som är tilldelad arbetstid.
Vad är det svåraste du stött på än så länge?
–Det är många saker men framför allt att kunna leda en organisation som är så geografiskt utspridd, där jag inte har träffat många av personerna fysiskt. Men det är väldigt roligt och jag jobbar med att bli ännu bättre på det.
Vad driver Pink Programming framåt? Vad är er vision?
–Det är intressant att du frågar, vi har precis haft en lång diskussion om vad vår vision är om vi kokar ner den. Det blev ganska naturligt då att vi arbetar för en programmeringsvärld där kvinnor är lika självklara som män. Glädjen att programmera ska vara tillgänglig för alla.
Del av visionen är också att jobba med att tvätta bort bilden av den stereotypiske programmeraren. Man ska kunna jobba med programmering och samtidigt vara kvinna utan att ha förväntningar på hur du ska vara eller se ut. Och detta ska inte vara mer konstigt än om du är kille och inte ser ut som en ’hacker’.
Kan det finnas en fientlighet om man bryter vissa utseendenormer (som kvinna)?
–Jag skulle kategorisera det som det vi kallar ’unconscious bias’. Inte att man överlagt tänker: ’du är kvinna så det är inte värt att lyssna på dig’. Utan det är underliggande om någon (t.ex.) är sminkad och har uppsatt hår och att det triggar något som vi inte är vana vid. Vi hör från olika ställen i organisationen, att om de inte är sminkade eller inte är allt för feminina i sin klädstil blir det lättare att bli tagen på allvar. Jag tror inte att det handlar om en överlagd illvilja utan att det är något som händer oavsett om det är från en chef, kollega eller en någon annan.
Vilket verkligen ringar in tidens jämställdhetsutmaningar. Även om det på många håll också är mycket mer utpräglat och inte lika subtilt som i Alice berättelse.
Hur hett är programmering just nu?
–Mer än någonsin skulle jag säga. Det har också börjat införas grundläggande programmering i grundskolan. Den digitala utveckling går jättefort och det finns i princip inget stort företag som klarar sig utan en person som kan programmera på ett eller annat vis.
Alice utvecklar också att det är omöjligt att komma undan programmering i den digitala tidsåldern som vi lever i. Även om inte alla behöver kunna knacka kod så behöver många yrkesgrupper känna till grunderna för att ha koll på den senaste utvecklingen.
Behövs Pink Programming 2019?
–Mycket handlar om att tjejer inte ger sig in i teknikbranschen. Ungefär en av tjugo på civilingenjörsutbildningar är kvinnor, där ungefär 30 % i branschen är kvinnor och under 20 % är utvecklare. Jag såg också i en rapport att bara 1 % av alla startups har en kvinnlig CTO (Chief Technology Officer). Det är skrämmande siffror, vi är inte ens nära en jämställd representation. Det vi gör med våra event är att skapa en miljö dit du kan komma utan att behöva veta något sen innan.
Det handlar om att skapa en trygg inkörsport för de som är nyfikna, men också att hjälpa och motivera de som redan finns i branschen som känner att de inte får samma möjligheter som sina manliga kollegor. Alice säger det så bra när hon refererar till en läckande hink: ”Stoppa vattnet från att rinna ut och att samtidigt fylla på med nytt”.
Varför tror du att det är så ’grabbigt’ med programmering?
–Bilden av en utvecklare är väldigt stereotypiskt manlig. Som jag tror att många män kanske inte heller känner igen sig i. En bild om att du som utvecklare är osocial och helst sitter i ett mörkt rum med en dator.
Vilket Alice menar inte alls stämmer in på dem flesta utvecklare. Som utvecklare måste du kunna samarbeta med andra och lösa problem. Hon tror att sinnebilden kommer mycket från medier, där utvecklare målas upp som världsfrånvända genier som inte kan prata med tjejer. Man behöver inte vara ett geni för att passa som utvecklare, det är som vilket jobb som helst.
Är denna bilden något som kan skrämma bort både tjejer och killar?
–Ja, absolut det tror jag det är många killar som känner att det där inte alls är något man vill göra.
Kommer Pink Programming alltid att vara till för tjejer eller kan det på sikt bli så att ni tar in killar också?
–I nuläget upplever jag att det behövs båda. Separatistiska initiativ som Pink Programming och mer breda forum. Vi fyller den mer separatistiska rollen för att det har blivit drivkraften bland våra volontärer. Vi får se vad framtiden har.
Alice var tydlig med att organisationen inte har något emot män, men det är inte det som driver deras agenda. Tydligen får hon ibland frågan om organisationen har något emot män, vilket självklart inte är fallet.
Hur fungerar Pink Programming, vad är det ni gör?
–I nuläget har vi tre starka ben. Det första är lägerverksamheten som vi började med och fortfarande jobbar med på sommaren och vintern. Där är upplägget mer intensivt, under fem dagar jobbar vi med programmering tillsammans på någon from av gård eller stuga. Upplägget beror på vem som håller i utbildningen.
Sedan har vi mer regelbunden verksamhet som sker en gång i månaden i Malmö, Stockholm och Göteborg. Då är det workshops eller friprogrammering som är på agendan. Här är upplägget lite lösare.
Hon berättar att ibland lär deltagarna sig något mer specifikt men många kommer också dit med sina egna projekt och kodar i en behaglig miljö tillsammans med andra.
–Vi kommer också att satsa på att erbjuda flera kurser under 2019. Vi är en liten organisation, men vi kommer åtminstone att starta upp en kurs under året. En kurs baserad på efterfrågan, i främst Malmö, som ska göra kvinnor anställningsbara inom vissa företag i regionen. Målet är att bli ännu bättre på att få kvinnor i anställning (inom utvecklaryrket).
Finns det någon kostnad i anslutning till dessa utbildningar?
–Det är en bra fråga. Lägren kostar pengar, men dem går under självkostnadspris. Organisationen brukar gå lite minus på lägren vi anordnar, men det tycker vi det är värt, vi vill att det ska vara tillgängligt för så många som möjligt. Om man är borta i 5 dagar, med mat och allt inkluderat så brukar det ligga kring 4 000 kr. Söndagseventen är helt gratis. Det kostar ingenting, men där jobbar vi med sponsorföretag. Så det är sponsorerna som tar kostnaden för dessa.
Sponsorer för Pink Programming är: Volvo Group, Sigma IT Consulting och Axis Communications. Sedan i december får Pink Programming också utvecklingsstöd från Jämställdhetsmyndigheten.
Erbjuder ni också någon form av nätverk för era volontärer och medlemmar?
–Det är redan igång ganska väl. För våra volontärer och medlemmar har vi interna diskussionskanaler. Där diskuteras det bra arbetsgivare och vart man kan vända sig. Därav byggs det ju ett nätverk genom att andra delar med sig av sina erfarenheter. För andra deltagare som inte är medlemmar kommunicerar vi i sociala medier och tipsar genom dessa. Men det är också något som vi kan lägga jättemycket tid på och bli ännu bättre på och det vore super! Om framtiden tillåter det också.
Det hoppas vi den gör!
Det talas om att programmering som ett ämne i grundskolan, hur känner ni som organisation för det?
–Jag känner att för egen del, som har kommit in på Pink utan någon teknisk bakgrund, så har en helt ny värld öppnat sig. Det var tidigare för mig så diffust att jag inte ens kunde skapa mig en mental bild av vad utveckling och programmering handlade om. Så även om inte alla kommer bli utbildade till att bli utvecklare i grundskolan så kommer man ha med sig en annan grundförståelse för vad det faktiskt innebär att programmera. Det är människor som står bakom maskinerna och inte maskinerna själva som genererar kod. Det är vi som bestämmer vart tekniken ska gå och användas till.
Tror du att detta kan vara ett sätt att bryta upp könsfördelningen?
–Jag hoppas verkligen det. Det finns andra kodorganisationer som jobbar mer med barn. De vittnar om att även när det handlar om barn så är det fortfarande mest killar som är intresserade. Om man når ut till alla i grundskolan så har jag en förhoppning om att det intresset kan kanaliseras redan där.
Hur tror du behovet för programmerare ser ut i framtiden?
–IT- och telekomföretagen spår att det saknas 70 000 utvecklare för de närmsta kommande åren. Jag tror inte heller att efterfrågan på utvecklare kommer att minska inom den närmsta tiden. För att, som jag sa innan, det finns kod i allting. Digitala verktyg och digital närvaro, så det känns som ett säkert framtidsyrke.
Sista frågan, vad gör Pink Programming om tio år?
–Om tio år tänker jag att organisationen finns kvar. Det kommer att vara en naturlig mötesplats för kvinnor som känner att de behöver ett kvinnligt nätverk. Vi är också en tydlig opinionsbildande röst och vi har blivit superbra på att få ut kvinnor i IT- och programmeringsjobb.
Avslutningsvis
Intervjun med Alice var väldigt givande. Det är ingen slump att hon sitter som verksamhetsledare på Pink Programming. Hon är passionerad och insiktsfull kring sitt område. Pink Programming gör ett fint jobb för jämställdhet i branschen och vi hoppas verkligen att de fortsätter att skörda framgångar och göra skillnad. Stort tack och lycka till, Pink Programming!
