Kurser i arbetsrätt

Mer om Kurser i arbetsrätt

Arbetsrätt är lagen som reglerar och styr förhållandet mellan en arbetsgivare och en arbetstagare. Vid oenigheter om arbetsrätten tas  frågorna upp i arbetsdomstolen vilket skiljer sig från civilrätten som drivs i tingsrätten.

Lagen om anställningsskydd

I följande fall är det tillåtet att tillämpa en tidsbegränsad anställning enligt 5 § LAS:

• Allmän visstidsanställning 
• Vikariat
• Säsongsarbete
• Arbetstagare som fyllt 67 år
• Provanställning i maximalt sex månader.

När du börjar en ny anställning kan du provanställas under högst sex
månader. Sedan går anställningen över till en tillsvidareanställning. Du eller arbetsgivaren kan bryta provanställningen med två veckors varsel. Om du inte får besked gäller anställningen tills vidare.

Genom kollektivavtal kan parterna komma överens om större möjligheter till visstidsanställningar eller begränsningar i rätten till visstidsanställningar.

Om en arbetstagare har vikarierat eller allmän visstidsanställningi mer än två år under de senaste fem åren hos en och samma arbetsgivare, omvandlas tjänsten till en tillsvidareanställning.

En privat arbetsgivare är i princip fri att anställa vem hon/han vill, och det finns i regel ingen möjlighet att överklaga detta. Däremot finns det vissa inskränkningar i denna rättighet som grundar sig på diskriminering samt företrädesrätten till återanställning vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Inom staten gäller dock lite andra regler, eftersom förtjänst och skicklighet ska vara det som beaktas vid offentlig anställning (Lagen om offentlig anställning). Dessutom finns det möjlighet att överklaga arbetsgivarens anställningsbeslut.

Egen uppsägning

För både arbetsgivare och arbetstagare gäller en minsta uppsägningstid av en månad. LAS reglerar därefter endast arbetsgivarens uppsägningstider, som ökar till som mest sex månader. På många områden finns dock kollektivavtalsregler om längre uppsägningstid för den anställde om han säger upp sig på egen begäran.

Medbestämmandelagem (MBL)

Medbestämmandelagen är den viktigaste lagen på arbetsrättens område. Dess syfte är främst att stärka arbetstagarsidans inflytande över arbetsorganisering och arbetsvillkoren genom regler om föreningsrätt och rätt till information och förhandling. En viktig del av MBL är att den innehåller regler om kollektivavtal.                                               

Föreningsrätt

Föreningsrätten innebär att såväl arbetstagare som arbetsgivare har rätt att tillhöra en organisation och verka för denna. Arbetsgivaren får inte behandla en anställd sämre för att personen är med i en fackförening – då kan det bli fråga om skadeståndsskyldighet.

Förhandlingsrätt

Den svenska arbetsrätten bygger på att såväl frågan om inflytande för arbetstagare som tvister mellan arbetsgivare och fack i första hand skall lösas genom förhandling. En facklig organisation som har kollektivavtal med arbetsgivaren har alltid rätt att förhandla med arbetsgivaren om anställningsvillkoren för dess medlemmar och vice versa. Arbetsgivaren har dessutom skyldighet att själv ta initiativ till förhandling i frågor där arbetsgivaren ensam beslutar, främst då viktigare förändringar av verksamheten planeras. Men arbetsgivaren har ingen skyldighet att komma överens med facket i dessa frågor.

I de frågor som rör arbets- och anställningsförhållanden har arbetsgivaren även en skyldighet att förhandla med den/de organisationer som inte har kollektivavtal på arbetsplatsen men som ändå har medlemmar där. Du bör dock se till att du är ansluten till det fackförbund som har kollektivavtal och därmed förhandlingsrätten med den aktuella arbetsgivaren för att inte gå miste om dina rättigheter. 

Rätt till information

Arbetsgivaren skall fortlöpande hålla facket, till viket han/hon är bunden av kollektivavtal, underrättad om hur verksamheten utvecklas såväl produktionsmässigt som ekonomiskt och personalpolitiskt.

Arbetstidslagen

Arbetstidslagen gäller för de allra flesta arbetstagare och innehåller regler om arbetstidens längd, mertid, övertid och jourtid samt om arbetstidens förläggning. På de flesta områden på arbetsmarknaden finns kollektivavtal om arbetstid, vilka innebär undantag från lagens tillämpning.

Arbetstid

Den ordinarie arbetstiden är reglerad till högst 40 timmar i veckan. I de fall där arbetets karaktär kräver en annan förläggning av arbetstiden räknas den genomsnittliga arbetstiden under en period av fyra veckor ut- denna får inte överstiga 40 timmar.

Med övertid avses den tid som överstiger den ordinarie arbetstiden.  Övertid måste i regel vara beordrad. Vid övertid skall kompensationsledighet eller annan ledighet utgå om övertidsersättning inte är avtalad. Mertid är den tid som överstiger den ordinarie arbetstiden vid en deltidsanställning.

Alla ska ha rätt till rast senast efter fem timmars arbete. Med "rast" menas det vi i allmänna ordalag kallar lunch. Under rast får man lämna arbetsplatsen och tiden räknas inte in i arbetstiden. Dessutom har man rätt till kortare pauser med jämna mellanrum, och denna tid räknas som arbetstid.

Semesterlagen

Lagen gäller alla arbetstagare, oavsett anställning på deltid, heltid, vikariat eller provanställning. Det får dock avtalas fram, för dem som arbetar viss säsong eller tid, att arbetstagaren inte har rätt till semesterledighet- så länge anställningen inte är över tre månader. Den arbetstagaren som inte har rätt till semesterledighet har dock rätt till semesterersättning.

Kollektivavtal som ersätter lagreglerna är vanliga, exempelvis har många arbetstagare genom kollektivavtal  rätt till fler semesterdagar än enligt semesterlagen .

Enligt lagen har du rätt till 25 dagars semesterledighet. Det är dock endast en regel om rätt till ledighet – rätten till semesterlön beror på om du har tjänat in någon semester.

Semesterlönen utgör cirka 12 procent av din lön under intjänandeåret. Semesterersättning utgår till arbetstagare som exempelvis är timanställda eller som blivit uppsagd alternativt sagt upp sig själva.

Studieledighetslagen

Huvudregeln är att du som arbetstagare har rätt till den studieledighet du begär. Däremot har du inte en absolut rätt att få ledigt just vid den tidpunkt som du tänkt dig. Arbetsgivaren har enligt lagen möjlighet att skjuta upp ledigheten men kan inte, utan att komma överens med facket, skjuta upp ledigheten längre än sex månader.

Du har rätt att studera vad du vill, det behöver därmed inte finnas ett samband mellan utbildningen du söker och ditt nuvarande arbete. Däremot kan du inte söka ledighet med stöd av lagen till rena hobbyverksamheter i stil med skidåkning eller ridläger. Studierna måste även vara i organiserad form, det vill säga det måste finnas en kursverksamhet och en kursplan.