Transport av farligt gods – här är allt du behöver veta

Farligt gods är ett samlingsbegrepp för produkter och ämnen som utgör en risk för hälsa, säkerhet, miljö eller egendom, när det transporteras eller används. Det finns därför vissa regleringar att förhålla dig till. I denna artikel tar vi upp vilka dessa regleringar är och vad du behöver tänka på för att få lov att transportera eller hantera farligt gods. 

Även om en produkt i sig är ofarlig, kan den ändå klassas som farligt gods vid transport. Det beror på att transporten ofta innebär påfrestningar såsom skakningar, temperaturväxlingar och tryckförändringar som kan leda till att produkten utgör en fara. Varje ämne är indelat i olika klasser beroende på sitt särskilda kännetecken och sin speciella grad av fara.

Hitta din utbildning i farligt gods och ADR

Farligt gods delas in i följande nio klasser:

 Klass 1: Explosiva ämnen och föremål

Explosiva ämnen kan vara i fast eller flytande form. Klassen innefattar bland annat ammunition, sprängämnen, tändmedel och pyrotekniska varor såsom fyrverkerier och pyroteknisk säkerhetsutrustning.

 Klass 2: Gaser

Här räknar man in både brandfarliga och icke brandfarliga gaser. Även giftiga gaser hör till denna klass med produkter som hårspray, svetsgaser, gasol, sprayfärg, cigarettändare, insektsmedel i sprayform, dykartuber, syrgas och så vidare.

 Klass 3: Brandfarliga vätskor

Till dessa vätskor hör bland annat alkoholhaltiga drycker (70 procent), drivmedel (bensin, diesel, etanol), vissa parfymer och tändvätskor.

 Klass 4: Brandfarliga fasta ämnen

Brandfarliga fasta ämnen såsom tändstickor och metallpulver, självantändande ämnen såsom kol och fiskmjöl liksom ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten såsom kalium och magnesiumpulver. I klassen ingår även polymeriserande ämnen och fasta okänsliggjorda explosivämnen.

Exempel på polymerer:

• polystyren
  Används i olika slags behållare, samt i behållare som används som värmeisolatorer (för att kyla vatten eller lagra is) och även i vissa leksaker.
• polytetrafluoreten
  Med andra ord teflon. Används som en elektrisk isolator, liksom vid tillverkning av rullar och för beläggning av köksredskap.
• Polyvinylklorid
  Även kallad PVC. Används vid produktion av kanaler för väggar, plattor, leksaker och rör.

Okänsliggjorda explosiva ämnen innebär fasta eller flytande explosiva ämnen eller blandningar som flegmatiseras (reducerar ett reaktivt ämnes stöt- och värmekänslighet) för att dämpa deras explosiva egenskaper på ett sådant sätt att de inte massexploderar och inte brinner för snabbt och därför kan undantas från faroklassen

 Klass 5: Oxiderande ämnen och organiska peroxider

Blekmedel, vissa hårprodukter och syror med mera.

 Klass 6: Giftiga och smittfarliga ämnen

Ämnen såsom kvicksilverföreningar och cyanider hör till denna klass, liksom smittförande ämnen, såsom levande virus, bakterier och laboratorieprover.

 Klass 7: Radioaktiva ämnen

Brandvarnare, vissa mätinstrument och vissa pacemakers.

 Klass 8: Frätande ämnen

Här ingår alla typer av frätande ämnen såsom exempelvis svavelsyra, fosforsyra, salpetersyra, fenol, hydrazin, fenylhydrazin, kromtrioxid, ammoniakbatterier och ättiksyra med flera.

 Klass 9: Övriga farliga ämnen

Fordon, motorsågar, batterier, batteridriven utrustning, asbest och torr-is, men också vissa första hjälpen-produkter.

Mer uppgifter om hur farligt gods klassificeras finns i ADR-S föreskrifter, som ges ut av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). ADR står för ”European Agreement Concerning the International Carriage of Dangerous Goods by Road”. ADR är ett regelverk inom EU-länder för hur du ska transportera farligt gods på väg. I Sverige kallas regelverket för ADR-S och betyder att reglerna dels står på svenska, men också har några tilläggsregler som endast gäller för nationella vägtransporter av farligt gods. 

Vem har stiftat lagen om transport av farligt gods?

Det är Justitiedepartementet L4 i Sveriges riksdag som utfärdat bestämmelserna kring transport av farligt gods. Syftet med lagen är att förebygga, hindra och försöka att begränsa olyckor och skador som orsakas genom transporter av farligt gods eller obehörigt förfarande med gods.

Vad gäller vid transport av farligt gods?

Du som ska transportera farligt gods har olika regler att förhålla dig till. I Europa har vi gemensamma regler för transport av farligt gods, som tidigare nämnda ADR för väg och motsvarande regler för järnväg - RID (Règlement concernant le transport international ferroviaire de marchandises Dangereuses).

På andra kontinenter finns andra särskilda regelverk som exempelvis USA (49 CFR) eller Canada (TDG). Men transport av farligt gods grundar sig över hela världen på samma system; FN:s modellregler (UN Model Regulations).

På riksdagens hemsida, riksdagen.se, finns hela lagen om transport av farligt gods presenterad under svensk författningssamling 2006:263. Där framgår bland annat att du som själv transporterar farligt gods eller lämnar farligt gods till någon annan för transport är skyldig att vidta de skyddsåtgärder och de försiktighetsmått som produkten kräver. 

Vilken utbildning krävs för att få transportera och hantera farligt gods?

Det finns bestämmelser om utbildning både för transport av farligt gods på väg och för järnväg. Utbildningsformerna brukar benämnas ADR förarutbildning respektive ADR 1.3 utbildning.

Förarutbildningen innehåller den obligatoriska grundutbildningen du som förare behöver för att få transportera farligt gods. Den kan du sedan bygga på med specialutbildningar för ditt område. För dig som är involverad i hantering av farligt gods på annat sätt än som förare finns utbildningen ADR 1.3. Här kan du läsa mer om vad som ingår i respektive utbildning.

Farligt gods på väg – ADR förarutbildning

Förare som transporterar farligt gods ska inneha förarintyg som är utfärdat av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) eller annan behörig myndighet. De ansvarar även för examination av förare samt godkännande av de företag som anordnar utbildning inom ämnet. Det är MSB som utfärdar ditt intyg efter godkänd examination.

Grundkursen inom ADR är den obligatoriska basen för all utbildning. Den kompletterar du sedan med eventuella specialkurser som krävs för ditt yrkesområde. 

Grundkurs förarutbildning för transport av farligt gods

Grundkursen i förarutbildning är förlagd över tre dagar och består av 18 lektioner där du får lära dig om villkoren och förutsättningarna för att få transportera farligt gods. Kursen varvar teori med praktiska moment och avslutas sedan med ett kunskapsprov, där dina provresultat registreras hos MSB. 

Efter genomförd och godkänd utbildning får du ett intyg om förarutbildning, ett så kallat ADR-intyg, som är giltigt i fem år. 

Specialkurser för transport av extra farligt gods

För att få behörighet att transportera extra farligt gods, krävs det att du som förare har genomgått en specialutbildning. Specialutbildningen ger fördjupad kunskap om de risker och regler som gäller kring denna typ av transporter. 

Detta gäller för transport av:

Explosiva ämnen enligt Klass 1 (1 dag)

Radioaktiva ämnen enligt Klass 7 (1 dag)

Farligt gods i tank (2 dagar)

Obligatorisk repetitionsutbildning

Förarintyget för ADR är giltigt i 5 år. Efter det ska du genomföra en repetitionsutbildning för att förnya förarintyget.  Hur lång repetitionsutbildningen är beror på vilka kurser som du har intyg för. Vanligtvis är utbildningen förlagd över två till tre dagar. 

ADR 1.3 utbildning

Kompetent personal är en förutsättning för ett säkert och effektivt gods-system. Om du ska transportera farligt gods eller är delaktig i transporten på något sätt måste du därför ha grundläggande utbildning för ändamålet. Det innefattar alltså även dig som ska klassificera, utfärda transportdokument, förpacka, lasta, transportera, lossa eller hantera farligt gods.

ADR 1.3 är namnet på den utbildning som ska genomföras av alla som på något sätt är delaktiga i hantering eller transport av farligt gods. 

I de fall där godset understiger en viss mängd kan ADR 1.3-utbildningen ersätta den mer omfattande grundkursen. Ska du hantera farligt gods som kräver särskild behörighet, såsom radioaktiva ämnen, måste utbildningen kompletteras med ytterligare specialutbildning. 

Det finns krav på repetition av utbildningen. Föreskrifterna revideras vartannat år, därför är rekommendationen att utbildningen repeteras vartannat år. Utbildningen består av tre delar, en allmän, en funktionsspecifik samt en säkerhetsdel. 

Det är arbetsgivarens ansvar att se till att du har rätt kompetens för att få hantera farligt gods. En kompetensutbildning är det mest säkra och effektiva sättet att försäkra sig om att kravet uppfylls på rätt sätt.

Hitta utbildning för transport av farligt gods här